Att förlora sig i nuet

Ikväll var det gitarrkoncert på skeppsholmen, otroligt bra artister. Sitter nära scenen på femte raden och musiken dånar, jag ryser i hela kroppen. Det är något speciellt med både vissa sporter och musik när man verkligen lever sig in i det, när man förlorar sig i nuet. När man gör något extremt som att surfa en stor våg eller gör något på gränsen för vad man klarar av känner man sig verkligen levande och närvarande. Under min uppväxt har jag har sysslat med en massa olika sporter men aldrig musik, medan min storebror Tobias är raka motsatsen. Han är en musikfanatiker och lever på det sedan tio år. Han producerar jazz och hiphop för många stora svenska artister och har en egen grupp. Men för två år sedan började han med downhill-cykling på en seriös hobby nivå, jag blev imponerad av att han blivit så bra då det är den första sport han sysslat med förutom väldigt sporadisk snowboardåkning. När detta inträffade lovade jag mig själv att som en kul grej ta upp något inom musikens värld. Kanske att börja sjunga, något jag inte alls kan men tror skulle vara kul. Och på något sätt kanske jag faktiskt har lite musikalitet i blodet då min morbror också spelar i ett band och är delägare i ett skivbolag. Möjligtvis någonstans i någon liten avlägsen gen kanske den gömmer sig..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s